I november var vi på Hem & Villa-mässan i Älvsjö för att ställa ut våra produkter och föreläsa om vedeldning. På energiscenen diskuterades energieffektiviseringar i hemmen, och i vår monter mötte vi villaägare som ville veta mer om hur de med hjälp av vedeldning kan göra sig mer oberoende av el. Här följer några av våra insikter från mässan och resonemang kring vedeldningens plats i våra hem då, nu och i framtiden.
Sedan människan tämjde elden för sisådär 800 000 år sedan har den utvecklats tillsammans med oss, i vår vardag och i våra hem. Under den så kallade “vedåldern” var eldstaden och skorstenen centrala för hushållningen. Men är den lika självklar nu som då? Vilken roll kommer eld och eldstäder att ha i våra hem i framtiden? Kommer de även framöver ge oss värme, matlagningsglädje och trivsel? Kan vedeldning rentav få en renässans när stigande elpriser leder allt fler att se över sina elberoende värmesystem? Är det gamla det nya nya? Och slutligen: är vedeldning ett hållbart eloberoende alternativ?
Svaret är inte oväntat: det beror på
Innan vi närmar oss framtidens frågetecken ska vi blicka tillbaka på hur elden brunnit över tid.
Den tidiga eldstaden var hemmets hjärta. På 1400-talet introducerades eldstäder med öppen härd, rökgång och skorsten. Från mitten av 1700-talet blev kakelugnar vanliga i borgerliga hem, och mot slutet av 1800-talet gjorde järnspisen sitt intåg. Vid sekelskiftet var eldstaden och skorstenen avgörande för hur människor värmde sina hem, lagade mat och säkerställde att både huset och de boende fick frisk, torr luft.
I takt med elektrifieringen av svenska hem, som tog fart under 30-talet, frigjordes både tid och energi som tidigare lades på att hugga, stapla och elda ved för hushållning. Elektrifieringen av hushållen förändrade på så vis dramatiskt förutsättningarna för ett bekvämare liv, inte minst för kvinnorna. Men även vår relation till skogen, elden och eldstaden förändrades.
När vi inte längre var direkt beroende av elden fick vi möjlighet att bruka den på frivillig basis – vedålderns slut gav upphov till en ny form av eldare, nämligen trivseleldaren. Detta bekräftas idag av det stadigt ökande antalet kaminer, vedspisar och kakelugnar för trivseleldning, och minskande antalet vedpannor för fullskalig uppvärmning. Många visar även intresse för vedeldad matlagning, vilket går i linje med vedeldning som hobby och livsstilsval.
Att människor vill hålla lågan vid liv glädjer givetvis oss i branschen. Samtidigt ställer det krav på branschaktörer att informera framtida eldare om hur de kan göra klimatsmarta och värmeekonomiska val, både vid köp och användning av eldstäder. Eftersom trivseleldare inte primärt eldar för uppvärmning, är de sannolikt mindre lika motiverade som värmeeldare, vars värmebehov direkt beror på hur effektivt de eldar, att själva söka information om hur man eldar på ett resurseffektivt och hållbart. Därför är trivseleldare en viktig målgrupp för branschaktörer att nå ut till.
Komforten och bekvämligheten vi fick med elektrifieringen av hemmen kom däremot till priset av ett annat beroende – idag är de allra flesta villorna i Sverige beroende av el för uppvärmning, och hit räknas även jord- och bergvärme. Att allt fler nämner prepping när de pratar med oss är därför inte förvånande. Ved är trots allt människans äldsta och mest pålitliga energikälla, i synnerhet i ett skogstätt land som Sverige.
Sannolikt kommer vedeldning förbli det enda uråldriga hantverket som, till skillnad från exempelvis smide och vävning, inte enbart utövas som en hobby utan även för hushållning. Den eventuella återkomsten av värmeledaren gör det än mer aktuellt att nå ut med information om hur man eldar resurseffektivt och hållbart. Det har gått hundra år sedan vi slutade elda för uppvärmning, och mycket kunskap om skogen, elden och eldstäderna har gått förlorad. En förutsättning för att vedeldning ska vara ett hållbart, eloberoende alternativ är att detta kunskapsgap fylls i.
Många är ovetandes om att utsläpp på marknaden och användning av eldstäder omfattas av olika regelverk, vilket innebär att en produkt helt regelenligt kan säljas i Sverige utan att den får brukas. Dessutom har kunskapen om skogen och goda eldningsmetoder hamnat i glömska.
Vi är övertygade om att eldstaden, utöver att vara en källa till trivsel, kan vara en källa till kunskap om hållbar resursförbrukning. Genom att själva bruka skogen får vi kunskap om hur våra skogar sköts och missköts. Genom att själva välja lokal och hållbar ved får vi kunskap om hur vi påverkar det lokala ekonomiska kretsloppet. Genom att själva elda veden får vi kunskap om hur bra och dåliga eldningsmetoder påverkar oss och våra grannar. På så sätt kan vedeldning vara en hållbar, eloberoende uppvärmningsmetod som täcker alla tre dimensionerna av hållbarhetsbegreppet: miljön, ekonomin och det sociala.